”Jag drömmer om…”

den dag när alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet…”

   Ja, orden är inte mina, de tillhör Elise Ottesen Jensen, ”Ottar”, vår förkämpe när det gäller kvinnors rätt inte bara till sin sexualitet och kamp mot oönskade graviditeter utan överhuvudtaget kvinnors levnadsvillkor.

Idag, på internationella kvinnodagen, känns det viktigt att lyfta fram dessa frågor. Även om vi kommit en bra bit på väg måste kampen för kvinnors förbättrade levnadsvillkor fortsätta

   ”Oönskade graviditeter avbryts, och har sannolikt avbrutits i alla tider, i de flesta kulturer. Det exakta antalet inducerade aborter i världen är okänt men man har uppskattat det till närmare 45 miljoner aborter varje år. Av dessa beräknas nästan hälften vara illegala abortingrepp.I regioner där en större andel kvinnor har tillgång till abort är aborttalen lägre än i regioner med mer restriktiv lagsstiftning. De illegala aborterna beräknas vara 9 % av alla aborter i Europa och närmare 100 % i flertalet afrikanska länder och i Sydamerika.

   I ett globalt perspektiv utgör illegala aborter en betydande orsak till sjuklighet och död, speciellt i låginkomstländer. Varje år avlider cirka 500 000 kvinnor i världen i anslutning till graviditet och förlossning. I vissa områden beror 30–50 procent av dessa dödsfall på följder av illegal abort, dödsfall som betraktas som onödiga och möjliga att förebygga. Ett viktigt steg för att nå WHO:s millenniemål om minskad mödradödlighet i världen är att minska andelen oönksade graviditeter och illegala aborter samt att säkerställa möjligheten till en säker abortvård. ” Socialstyrelsen, 2012

   Det stormar om svensk abortlagstiftning sedan en tid. Röster har höjts för att inskränka svenska kvinnors rätt till abort och införandet av samvetsklausuler har åberopats för att somliga vill slippa att arbeta med abortsökande kvinnor.

   Jag har arbetat med dessa kvinnor som söker abort. I flera år har jag mött dem så gott som dagligdags. Kvinnor som du och jag, unga kvinnor, tonårstjejer, lite äldre kvinnor om man nu kan kalla kvinnor i 40-årsåldern för äldre, men i fertilitetssammanhang tillhör de dock den översta pinnen på stegen.  De är alla kvinnor, i olika livvsituationer, innefattande arbete, relationer, familj och med olika bakgrund, både etniskt, socialt, kulturellt och religiöst  men de har ett gemensamt: De har blivit oönskat gravida.

Som barnmorska får man höra mycket. Som barnmorska får man ta del av förtroenden. Och som barnmorska behöver man vara lyhörd för det där som finns bakom orden.

Man får också rätt ofta ta del av omgivningens kommentarer. Tex att invandrare är överrepresenterade i abortstatistiken, att det är flest tonårsaborter, att det är slarvigt och oansvarigt att bli oönskat gravid, att det bara är de med ett promiskuöst leverne som blir oönskat gravida och av dessa omgivningens kommentarer finns det också en hel del nedlåtande sådana. Tex ”Har de aldrig hört talas om preventivmedel? Hur KAN de göra abort? Det är ju mord!” Eller ”så går det när man ligger till höger och vänster”…eller, ”jaja, det finns ju en del som använder abort som preventivmedel”…

Fokus ligger alltid på själva aborten.

   Jag skulle vilja flytta detta fokus till steget innan. I mina ögon är det inte aborten som är problemet utan den oönskade graviditeten. Jag har aldrig träffat en kvinna som tagit lätt på detta med att göra bort. Det är ett oftast ångestladdat beslut som föregåtts av många dagar och kanske veckors funderande innan det fattas under stor vånda. Det är ingen situation som kvinnan önskat och oavsett hur hon beslutar får hon leva med konsekvenserna av det beslutet hela livet. De allra flesta kvinnor har FÖRSÖKT skydda sig mot oönskade graviditeter. De är varken slarviga, promiskuösa eller särskilt mordlystna.

   De har helt enkelt inte hittat rätt preventivmedel. Kanske för att kunskap saknas, för att de inte fått tillräcklig information eller inte blivit lyssnade på. Var och en måste förstås ta sitt eget ansvar men det är vi, barnmorskor och gynekologer, som anses ha expertkunskapen och ska vara lyhörda för den enskilda kvinnans hela livssituation när det gäller valet av rätt preventivmedel för just henne. Det finns en mängd olika varianter och många gånger är det inte lätt att välja men vår uppgift är att förse kvinnan med tillräcklig information för att hon ska kunna göra ett genomtänkt val. Jag tror att vi kan bli ännu bättre på detta. Jag tror att det är en fördel att ge ännu mer upplysning och information i skolan. Och jag tror också att det skulle vara ett stort steg i rätt riktning att erbjuda gratis preventivmedel oavsett sort i hela landet upp till en viss ålder.

    Idag är preventivmedel som omfattas av läkemedelsförmånen avgiftsfria för alla under 21 år. Men det förutsätter att man tål det som ingår i förmånen. Vill man ha ngt annat får man betala kostnaden själv. Alltfler frågar också efter hormonfria alternativ och där är det väldigt olika mellan landstingen när det gäller subventionering.

Jag har förskrivningsrätt på preventivmedel och kan också erbjuda flera hormonfria alternativ. En kollega till mig kan mycket om detta och är du nyfiken så läs här:

http://gronabarnmorskan.se

 

Jag drömmer  också om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor är jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, ömhet och njutning  –  Ottars ord är lika uppfordrande idag som för hundra år sedan. Och lika hoppfulla.

Susanna

Publicerat i Abort, Från min barnmorskevrå,, Graviditet, Oönskad, Preventivmedel | Lämna en kommentar

Om mig

 *  Sjukvårdsbiträde september 1976

*   Undersköterska december 1978

*   Sjuksköterskeexamen  juni 1980.

Arbetar därefter på sjukhemsavdelning i fyra år för att fortsätta på medicinavdelning där jag vårdar diabetespatienter och hjärtpatienter i första hand.

Kommer in på barnmorskeutbildningen i oktober 1986 och tar sedan

*   Barnmorskeexamen december 1987.

Arbetar på förlossningen fram till april 1992 och är sedan mammaledig fram till 1995. Får två barn med 14 månaders mellanrum.

Amning är en hjärtefråga för mig och jag startar upp utbildning för samtlig personal på BB-förlossning samtidigt som jag arbetar för att Värnamo BB ska bli amningsvänligt sjukhus.

*  Jag blir hjälpmamma i Amningshjälpen 1995. Har varit medlem sedan 1982 och utbildat mig i amningsfrågor.

*   Värnamo BB blir amningsvänligt sjukhus 1996.

 Akupunkturutbildning i smärtlindring vid förlossning 1996.

 ”Det goda samtalet”   1997.

  Paus från vården. Pluggar litteraturvetenskap, Nordisk språkhistoria och arbetslivspedagogik på Växjö universitet 1999 – 2003. Vikarierar under tiden som högstadielärare 2001-2002. Undervisar i engelska, svenska och tyska.

*   Börjar åter på förlossning – BB 2004.

 Arbetar idéellt på Kvinnojouren.

*   Utbildning i bemötande av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer 2005.

*   Deltar i konferens ”Nordiska kvinnor mot våld” i Reykjavik september 2005.

*   Sitter i Landstingets grupp för utarbetande av riktlinjer för bemötande av våld mot kvinnor.

*   Arbetar på KK-mottagningen resp. Kvinnohälsovården 2005 – 2013.

*   Antikonception 2006. Receptförskrivningsrätt.

 Besök på EU-parlamentet i Bryssel för dialog om arbete med våld mot kvinnor.

*   Motiverande samtal 2007.

*   Arbetar med abortförebyggande frågor.

*  Diakoniassistent i Svenska Kyrkan 2013 -2016

*  Öppnar mottagning ”Barnmorskan i byn” oktober 2016.

*   Taktipro utbildning i taktil massage november 2016

Publicerat i Från min barnmorskevrå,, Om | Lämna en kommentar

Lugn-och-ro-hormonet oxytocin

Det är inte alltid lätt att vara människa i dessa dagar. Kraven runt omkring kan kännas oöverstigliga och övermäktiga, inte minst från oss själva och det är lätt att bli stressad över allt man tror att man måste klara av och kunna. Många upplever att den värsta stressupplevelsen kommer av vanmakt, att inte se någon möjlighet att kunna påverka sin situation. Men stress kan ha många orsaker – alltifrån för mycket information, för många synintryck, för mycket ljud, för många förändringar, för höga krav och även smärta.

Att aldrig hinna återhämta sig mellan allt som måste göras, att ofta ha ont, leder till slut till att man inte längre orkar vara glad, känna sig utvilad eller vara det minsta nyfiken på det som livet bjuder varje dag. Kroppen protesterar och reagerar med konstiga symptom som kan tyda på påverkan på flera olika organ och system.

För att inte hamna i en sådan återvändsgränd, borde det vara naturligt att på samma sätt som vi planerar våra veckor med alla åtaganden- arbete, möten, träningspass och vad det kan vara- också planera in tid för återhämtning. Vi lägger alldeles för lite tid på återhämtning och det räcker inte med att dra ner på kraven för att på så vis minska stress utan man behöver aktivt söka olika sätt för vila och rekreation. Motion är EN viktig del för att vi ska må bra och ett utmärkt sätt att få ur sig en del av lagrad stress. Att leva det liv man vill, kunna säga nej till det som man med hjärtat inte vill är en annan del, precis som bra mat och god sömn.

Vårt nervsystem delas upp i autonomt och somatiskt där det autonoma är, precis som namnet antyder, automatiskt till skillnad från det somatiska som är viljestyrt.  Det är det autonoma systemet som gör att hjärtat slår, att man andas utan att tänka, att man blinkar,  att man drar undan handen om man bränner sig. Detta i sin tur är delat i två – sympatiska och parasympatiska – som är varandras motsatser. Det sympatiska står för alla reaktioner som har med kamp och flykt (adrenalin, stress) att göra medan det parasympatiska strävar efter lugn och ro, koncentration, avslappning, återhämtning, läkning.

Oxytocin är vårt lugn-och-ro-hormon och fungerar som motgift till adrenalin. En mätt mage, beröring, värme, är exempel på saker som får oxytocin att frisättas. Våra system och hormoner behöver vara i balans. Om det oftast är för stor aktivitet i det sympatiska nervsystemet behöver vi hitta olika sätt för att aktivera det parasympatiska för att motverka för stort adrenalinpåslag som ju är det hormonella uttrycket för stress och som kan skada oss i längden genom påverkan på binjurar, sköldkörtel, mage, tarm osv.

Oxytocin har de flesta som fött barn och/eller ammat hört talas om. Det är detta hormon som ser till att förlossningen går framåt och senare att mjölken drivs ut vid amning. Men det är inte enbart ett kvinnligt hormon utan finns hos båda könen och vad kanske inte så många vet är att det också frisätts vid behaglig beröring av olika slag. Det är därför man mår bra av att kramas, kela med ett husdjur, smeka någon eller bli smekt själv och av sexuell aktivitet. Just vid orgasm frisätts en stor mängd oxytocin, man blir lugn och avslappnad, och det är därför man ofta sover särskilt gott efter sex.

Taktil massage är en omsorgsfull och medveten beröring, utvecklad av Siv Ardeby som är pionjär inom området. Den används alltmer inom vård och omsorg och kontakten med professor Kerstin Uvnäs-Moberg och hennes forskning om oxytocin har spelat en viktig roll i utvecklingen av metoden. Massagen har visat sig lindra smärta, ångest och sömnsvårigheter, den stärker kroppsuppfattningen och minskar stress.

Jag har gått Siv Ardebys utbildning Taktipro och är behörig att ge massage. Man kan välja mellan hand, fot eller rygg och alla tre har mycket god effekt på ovanstående besvär. För att få bra lite mer bestående effekt behöver man få denna behandling regelbundet under en viss tid. Men den har givetvis effekt även om man går enstaka gånger.

http://www.dn.se/livsstil/kerstin-uvnas-moberg-ibland-ar-det-ett-helvete-att-vara-forst/

https://www.vardfokus.se/tidningen/2015/nr-6-2015-6/beror-/

För den som vill veta mer: googla på Kerstin Uvnäs-Moberg och Siv Ardeby.

 

Välkommen att boka tid!

Susanna

 

 

 

 

 

Publicerat i Hormoner, Lust och längtan, Sex- och samlevnad | Lämna en kommentar

Från min barnmorskevrå

Jaså, du är barnmorska du? Det måste vara underbart att jobba med! En sådan positiv del av vården, små barn som föds. Få arbeta med själva livet…
Ja, det är det naturligtvis, det är EN del av barnmorskeriet.
Men att vara barnmorska är så mycket mer och för mig har det alltid handlat om möten med kvinnor i alla livets skeden. Jag blev inte barnmorska för att jag värnar om barnen utan för att jag värnar om kvinnor i första hand.  Jag älskar dessa möten med kvinnor. Allt ifrån de unga tonårstjejerna som har sin första relation och mödosamt måste inse att preventivmedel är en del av den där relationen till de äldre kvinnorna, mogna med livserfarenhet, som drabbas av typiska kvinnoproblem eller av cancer…Relationer till allt och alla är den stora biten, hela registret finns där emellan och vi barnmorskor möter dem alla.
För fyra år sedan stod jag själv inför ett uppbrott av mitt barnmorskeliv. På grund av min hörselskada kunde jag inte längre fortsätta i den roll jag tidigare haft. Nu fortsätter jag i egen regi och min förhoppning är att jag kan använda min kunskap och  erfarenhet i nya möten och kunna förmedla det jag lärt mig vidare.
Kunskap och kärlek är ju det enda som växer ju mer man ger ut.
Jag tänker skriva om en del av mina möten. Blandat med andra inlägg.  Kanske kan mina tankar komma någon annan till del. En del av det kommer gamla läsare att känna igen och en del är alldeles nyskrivet…🙂
Min absolut viktigaste insikt är systerskapet med kvinnor.
Det som anses vara kvinnligt, vad vi förknippar med att vara kvinna ur ett lite mer globalt perspektiv.
Jag har haft förmånen att under många år genom mitt yrke få möta kvinnor från stora delar världen. Och min insikt är att likheterna mellan oss är större än skillnaderna. Vi föder barn på samma sätt, vi älskar och skrattar och gråter, vi delar glädje och sorg som just kvinnor och vi har ganska liknande förväntningar på oss.  Vi ska vara vårdande, ömsinta, tystlåtna, snälla, duktiga, anpassa oss och inte göra så mycket väsen av oss för då anses vi besvärliga.
Vi lever i en ojämställd värld, vårt eget land  (och län) inte undantaget, sen må mätningar visa hur fina siffror som helst. Jämställdhet handlar inte mest om lika lön för lika arbete, vem som hämtar och lämnar mest på dagis eller delad föräldraledighet även om det naturligtvis är bra att kvinnor och män delar på arbetet.
Nej, jämställdhet handlar om attityder, om att bli lika värderade utifrån mänskliga egenskaper och inte utifrån kön.  Ojämställdhet handlar om bristande respekt,  djupt rotade fördomar och traditioner, socialt, etniskt och religiöst.  Kvinnor uppfostras världen över till att inte ta plats.
Alltså är det där vi måste börja. Våga ta plats. Våga strunta i vad som förväntas av oss ”bara” för att vi är kvinnor. ”Flickor slåss inte”…hur många av oss har inte hört det? Samtidigt som små pojkars buffar och knuffar mot flickor ursäktas med att ”han tycker egentligen  om dig, han vet bara inte hur han ska visa det”….Och vem ska lära honom?  Kommer han i så fall att ta till sig ett mjukare sätt att visa känslor på? Eller blir det en konflikt mellan hans egen förväntan på vad det innebär att vara man? Hur ser hans manliga förebild ut?
Och hur kommer det sig att män hellre blir överkörda av tåget än misstänks för att vara homosexuella?
När kvinnor försöker göra karriär på arbetsmarknaden är det manliga egenskaper som är eftersträvansvärda, men jag har aldrig hört talas om en man som medvetet gått in för att utveckla sina kvinnliga egenskaper för att bli chef….
Bara några saker av allt.
Den största och djupaste kränkningen av kvinnor är könsstympningen. Det får jag berätta om i ett annat inlägg längre fram.
Men jag skulle önska att fler satte sig i in vad detta innebär och att fler protesterar.
Om tillräckligt många öppnar munnen så kanske den samlade protesten ekar tillräckligt högt och kraftfullt för att denna misshandel ska upphöra
God fortsättning kära läsare!
Susanna
Publicerat i Från min barnmorskevrå, | Lämna en kommentar

Vad kan en barnmorska göra för dig?

 De allra flesta förknippar barnmorskan med små rosiga bebisar som hon/han hjälper till världen. Han? Ja, det finns manliga barnmorskor också – hur många de är i Sverige idag vet jag inte, men när jag själv gick utbildningen för 30 år sedan fanns det tre i hela Sverige. En hade jag som handledare under min förlossningspraktik, en jobbade på ungdomsmottagning i Lund och den tredje hade en tjänst i Uppsala. Som vad minns jag dock inte.

Om barnmorskan inte förlöser så förknippar man henne med graviditet. Men graviditet och förlossning är bara en del av yrket och också bara en del (om än en av de största ) av en kvinnas liv.

Vi möter kvinnor genom hela deras liv, allt från de trevande första stegen när man som tonåring inleder sin första relation och måste tänka på preventivmedel och till de äldre kvinnorna med de frågor och bekymmer som dessa år medför. Relationer är den genomgående delen för de flesta kvinnor och relationer har man på gott och ont med allt det man möter under ett liv. Det är kvinnornas förtroende för mig som lärt mig massor, både om mig själv, för i varje relation speglar man sig, och om bemötande gentemot andra, att vara lyhörd och lyssnande. Relationer är överhuvdtaget ett alldeles utmärkt sätt att lära känna sig själv. Kvinnor är fantastiska varelser och jag är ödmjukt tacksam för alla berättelser jag har fått ta del av genom åren.

Så vad kan barnmorskan göra för dig? När kan man söka en barnmorskas hjäp?

Första besöket handlar ofta om preventivmedel. Vad ska jag ha, vad är bäst, jag vill inte ha hormoner och kan man lita på säkra perioder?

Där har barnmorskan en unik roll med gedigen kunskap om de allra flesta preventivmetoder, receptförskrivningsrätt och att göra gynundersökningar. Vi arbetar självständigt med allt som innefattar det normala hos en kvinna. Hittar man avvikelser tex om en kvinna har en grundsjukdom som epilepsi eller hjärt-kärlsjukdom i den närmaste familjen så hänvisar man till doktor för preventivmedelsrådgivning. Likaså kan vi hjälpa till med lättare gynekologiska besvär (tex svampinfektioner, torra slemhinnor m.m.) men finns det tveksamheter så skickar man kvinnan vidare till doktor även där.

Vi stödjer genom graviditet, gör kontroller som blodtryck, blodsocker och hb, lyssnar på bebisen och mäter magen,  informerar om amning, föräldraskap och förlossning. Vi bistår vid förlossning och under BB-tiden och kvinnan kommer på efterkontroll till oss.

Somliga av oss har genom åren skaffat sig specialkunskaper allt efter intresse och det kan  tex röra kost, amning och samlevnad.

Hos mig kan du få råd om kost om du tex är diabetiker och jag kan kolla ditt blodsocker och ditt blodtryck. Du behöver förstås inte vara diabetiker för att få kostråd -detta kan jag ge friska  såväl som de som behöver komma igång med ett nytt tänkesätt pga av metabola orsaker som tex PCOS, högt blodtryck eller övervikt. Eller de som är gravida. Jag följer Mödrahälsovårdens rekommendationer för detta.

   Jag har amning som stort intresse och utöver grund i barnmorskeutbildningen har jag fördjupat mina kunskaper i detta och också i många år verkat i Amningshjälpen som medlem och hjälpmamma. Så snart det är klart med papper o.dyl kommer jag att starta en amningskurs för blivande föräldrar.

   Jag brinner också lite extra för alla kvinnor med hormonsvängningar, PMS eller klimakteriebesvär och kan ge råd även i detta.

   Har du små sår som behöver läggas om eller dras ihop och är du också välkommen. Eller om du har andra frågor som rör din hälsa. Ingen fråga är för liten för att ställas.

Från och med den 16/11 kommer jag också att kunna erbjuda taktil massage för dig som har behov av att gå ner i varv, kanske få mindre smärta och kunna sova lite bättre.

 

Du kan ringa mig i stort sett när som helst, även om jag inte har öppet och även kvällar och helger, eller skicka meddelande här via min sida. Sms går också bra. Och det går förstås bra att komma in direkt på min mottagning.

Varmt välkommen!

 

 

Publicerat i Fråga barnmorskan | Lämna en kommentar

30 år idag…

…sedan jag steg in på Vårdhögskolan i Helsingborg för att börja min barnmorskeutbildning.

Detta foto hittade jag idag när jag rensade i en gammal låda.

barnmorskan 001

Här står jag på en balkong i elevhemmet, tillsammans med min bästa vän Lisbeth som tyvärr inte längre finns i livet, och korkar upp champagne på examensdagen ett drygt år senare.

Härliga minnen och fortfarande bland det roligaste jag har gjort i livet. Visst, hårt plugg, tuffa tentor, och jag glömmer aldrig våra gamla föreläsare som stundtals nästan  skrämde vettet ur oss, men jag skulle ändå göra samma yrkesval idag om jag fick välja om.

 

Publicerat i Från min barnmorskevrå, | Lämna en kommentar

Premiär!

Äntligen!

I morgon blir det invigning av min mottagning och det känns verkligen jätteroligt!

Månader av förberedelser har nått sitt slut även om det fortfarande är en del detaljer att fixa. Jag tror inte att det går att ha helt klart – jag tror att man säkert glömmer någonting ändå fast man tror att man försökt tänka på allt. Och jag tror att vissa saker får ge sig med tiden allt eftersom verksamheten utvecklas. Den kan ju ta andra riktningar än man tänkt i förstone – helt upp till klienten -kunden-patienten och deras önskemål.

Men jag startar med öppet hus och alla som är nyfikna får gärna komma och ta en titt, sitta ned en stund och ta en kopp kaffe eller te och något tilltugg.

Jag önskar alla hjärtligt välkomna i morgon den 17/10  mellan kl. 14.00  – 18.00.

Publicerat i Från min barnmorskevrå, | Lämna en kommentar

Äntligen

DSC_0175…har jag en hemsida. Den är fortfarande under uppbyggnad men ramen är lagd.

Håll utkik, det kommer mer!

Susanna

Publicerat i Från min barnmorskevrå, | Lämna en kommentar

Dessa hemsidor igen…

ett nytt test

Publicerat i Förlossning | Lämna en kommentar

Bara början…

Ja, detta är början och det ska bli spännande att se vart det leder.
Kom i håg att alla frågor är tillåtna.
Det är inte säkert att jag vet alla svar, men jag kan alltid ta reda på dem…

 

Publicerat i Från min barnmorskevrå, | Lämna en kommentar