”Jag drömmer om…”

den dag när alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet…”

   Ja, orden är inte mina, de tillhör Elise Ottesen Jensen, ”Ottar”, vår förkämpe när det gäller kvinnors rätt inte bara till sin sexualitet och kamp mot oönskade graviditeter utan överhuvudtaget kvinnors levnadsvillkor.

Idag, på internationella kvinnodagen, känns det viktigt att lyfta fram dessa frågor. Även om vi kommit en bra bit på väg måste kampen för kvinnors förbättrade levnadsvillkor fortsätta

   ”Oönskade graviditeter avbryts, och har sannolikt avbrutits i alla tider, i de flesta kulturer. Det exakta antalet inducerade aborter i världen är okänt men man har uppskattat det till närmare 45 miljoner aborter varje år. Av dessa beräknas nästan hälften vara illegala abortingrepp.I regioner där en större andel kvinnor har tillgång till abort är aborttalen lägre än i regioner med mer restriktiv lagsstiftning. De illegala aborterna beräknas vara 9 % av alla aborter i Europa och närmare 100 % i flertalet afrikanska länder och i Sydamerika.

   I ett globalt perspektiv utgör illegala aborter en betydande orsak till sjuklighet och död, speciellt i låginkomstländer. Varje år avlider cirka 500 000 kvinnor i världen i anslutning till graviditet och förlossning. I vissa områden beror 30–50 procent av dessa dödsfall på följder av illegal abort, dödsfall som betraktas som onödiga och möjliga att förebygga. Ett viktigt steg för att nå WHO:s millenniemål om minskad mödradödlighet i världen är att minska andelen oönksade graviditeter och illegala aborter samt att säkerställa möjligheten till en säker abortvård. ” Socialstyrelsen, 2012

   Det stormar om svensk abortlagstiftning sedan en tid. Röster har höjts för att inskränka svenska kvinnors rätt till abort och införandet av samvetsklausuler har åberopats för att somliga vill slippa att arbeta med abortsökande kvinnor.

   Jag har arbetat med dessa kvinnor som söker abort. I flera år har jag mött dem så gott som dagligdags. Kvinnor som du och jag, unga kvinnor, tonårstjejer, lite äldre kvinnor om man nu kan kalla kvinnor i 40-årsåldern för äldre, men i fertilitetssammanhang tillhör de dock den översta pinnen på stegen.  De är alla kvinnor, i olika livvsituationer, innefattande arbete, relationer, familj och med olika bakgrund, både etniskt, socialt, kulturellt och religiöst  men de har ett gemensamt: De har blivit oönskat gravida.

Som barnmorska får man höra mycket. Som barnmorska får man ta del av förtroenden. Och som barnmorska behöver man vara lyhörd för det där som finns bakom orden.

Man får också rätt ofta ta del av omgivningens kommentarer. Tex att invandrare är överrepresenterade i abortstatistiken, att det är flest tonårsaborter, att det är slarvigt och oansvarigt att bli oönskat gravid, att det bara är de med ett promiskuöst leverne som blir oönskat gravida och av dessa omgivningens kommentarer finns det också en hel del nedlåtande sådana. Tex ”Har de aldrig hört talas om preventivmedel? Hur KAN de göra abort? Det är ju mord!” Eller ”så går det när man ligger till höger och vänster”…eller, ”jaja, det finns ju en del som använder abort som preventivmedel”…

Fokus ligger alltid på själva aborten.

   Jag skulle vilja flytta detta fokus till steget innan. I mina ögon är det inte aborten som är problemet utan den oönskade graviditeten. Jag har aldrig träffat en kvinna som tagit lätt på detta med att göra bort. Det är ett oftast ångestladdat beslut som föregåtts av många dagar och kanske veckors funderande innan det fattas under stor vånda. Det är ingen situation som kvinnan önskat och oavsett hur hon beslutar får hon leva med konsekvenserna av det beslutet hela livet. De allra flesta kvinnor har FÖRSÖKT skydda sig mot oönskade graviditeter. De är varken slarviga, promiskuösa eller särskilt mordlystna.

   De har helt enkelt inte hittat rätt preventivmedel. Kanske för att kunskap saknas, för att de inte fått tillräcklig information eller inte blivit lyssnade på. Var och en måste förstås ta sitt eget ansvar men det är vi, barnmorskor och gynekologer, som anses ha expertkunskapen och ska vara lyhörda för den enskilda kvinnans hela livssituation när det gäller valet av rätt preventivmedel för just henne. Det finns en mängd olika varianter och många gånger är det inte lätt att välja men vår uppgift är att förse kvinnan med tillräcklig information för att hon ska kunna göra ett genomtänkt val. Jag tror att vi kan bli ännu bättre på detta. Jag tror att det är en fördel att ge ännu mer upplysning och information i skolan. Och jag tror också att det skulle vara ett stort steg i rätt riktning att erbjuda gratis preventivmedel oavsett sort i hela landet upp till en viss ålder.

    Idag är preventivmedel som omfattas av läkemedelsförmånen avgiftsfria för alla under 21 år. Men det förutsätter att man tål det som ingår i förmånen. Vill man ha ngt annat får man betala kostnaden själv. Alltfler frågar också efter hormonfria alternativ och där är det väldigt olika mellan landstingen när det gäller subventionering.

Jag har förskrivningsrätt på preventivmedel och kan också erbjuda flera hormonfria alternativ. En kollega till mig kan mycket om detta och är du nyfiken så läs här:

http://gronabarnmorskan.se

 

Jag drömmer  också om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor är jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, ömhet och njutning  –  Ottars ord är lika uppfordrande idag som för hundra år sedan. Och lika hoppfulla.

Susanna

Det här inlägget postades i Abort, Från min barnmorskevrå,, Graviditet, Oönskad, Preventivmedel. Bokmärk permalänken.

Kommentera