Har du lust att ha lust?

Och  är det ok att ha lust? Tillåtet för kvinnliga varelser att ha en sexualitet för sin egen skull och inte enbart i relation till något/någon annan?

Jag läser just nu Katarina Wennstams  ( http://katarinawennstam.se/) bok ”Flickan och skammen” och jag ser den som ett oerhört viktigt inslag i samhällsdebatten kring kvinnors jämställdhet. Den ger mig många nya insikter.  Trots att jag anser mig vara en av dem som alltid kämpat för kvinnors rättigheter och ökade jämställdhet inser jag att det finns en rad av viktiga ställningstagande som jag aldrig gjort.

Relationer handlar alltid om hur man förhåller sig till något eller någon. Relationer bygger alltid på minst två personer/saker/förutsättningar. Utan relationer skulle vi aldrig utvecklas som människor överhuvudtaget. Inte lära oss något nytt. Det är i relation till något/någon som jag får en identitet, ett jag, som kan få bekräftelse i samhället. Som kvinna, som förälder, som kollega, som dotter, vän. Alla de roller vi kan behöva i livet för att må bra,  se och acceptera oss själva för de vi är.  Det är i förhållande till något/någon som jag blir den jag vill vara. Men är det så enkelt?

Det finns i samhället en mängd inbyggda förväntningar på hur just kvinnor ska vara. De bygger inte på kvinnan som person i sig själv utan hela tiden i relation till män. Som någons fru, sambo, dotter har vi att förhålla oss till de regler som satts för att passa in i normen. Inte sticka ut för mycket, inte vara för högljudd,  inte för arg och inte för kåt. Världen över uppfostras vi till att vara tysta och snälla, anpassa oss och inte ta för mycket plats. Den bristande jämställdheten är ett globalt problem oavsett etnicitet, religion, kulturell och social tillhörighet. Mer eller mindre framträdande beroende på var i världen vi lever.

Gränsen för vad som anses passande och när man har överträtt den är hårfin och ofta inte relaterad till en faktisk sexuell händelse. Det handlar om makt, att begränsa kvinnor oavsett sammanhang och särskilt i sexuellt avseende. När jag läser Katarina Wennstams bok minns jag från min egen tonårstid ett par tjejer som gick utanför den där normen och snabbt fick stämpeln slampa, hora, en som bara ligger runt, madrass osv, och också hur vi andra höll oss undan för att inte få samma epitet. I jämförelse med dessa tjejer var ju vi andra lite bättre… Jag har ännu idag ingen aning om hur sanna ryktena var,  men jag minns alla förklaringar som omgivningen hade till detta. Att de sökte bekräftelse, ville bli älskade, inte fick uppmärksamhet hemma osv. Men aldrig förklaringen att tjejer (i den mån de faktiskt hade gjort sexuella erfarenheter) också hade rätt till en sexualitet för sin egen skull. Att de också kunde (och fick) vara kåta och känna lust.

Katarina Wennstam skriver också om ägande och heder. Att skydda kvinnor mot kränkning handlar långt ifrån bara om att skydda kvinnan i sig själv utan snarare i egenskap av att hon är någons fru, dotter, sambo osv. Hon ses som en form av egendom som måste skyddas för att den rättmätige ägaren inte ska bli kränkt, vanhedrad, skymfad förlöjligad. Det är därför våldtäkt kan användas som vapen, inte bara i krig utan även i andra sammanhang där kontroll och makt eftersträvas. En våldtagen kvinna står inte särskilt högt i kurs någonstans i världen.

I mitt yrke som barnmorska har jag träffat en hel del av kvinnor som utsatts för kontroll och makt på ena eller andra sättet. Deras berättelser berör och somliga får starkare fäste i minnet. En kvinna minns jag särskilt väl just nu. När jag träffade henne första gången hade hon ganska nyss kommit till Sverige, kunde inte så mycket svenska och mannen var med som tolk. Han kunde hyfsad svenska och hade arbete. Jag minns inte hur resultatet av det besöket utföll men hon kom en andra gång. När hon väl var ensam med oss personal vågade hon prata lite mera och det visade sig att hon ville ha preventivmedel vilket mannen var emot. Att göra en kvinna gravid kan vara ett utmärkt sätt att utöva kontroll. Då förblir hon inom hemmets väggar och är inte särskilt attraktiv för andra män. Hon ville plugga och jobba, inte bara vara hemma med de barn som paret redan hade och ville därför inte att mannen skulle veta att hon använde preventivmedel. P-piller ville hon inte ha, de skulle kunna hittas utan det skulle vara ngt som inte märktes så lätt. Spiral tyckte hon var bra, problemet var bara att hon inte fått med sig så mycket pengar att hon kunde betala. Hon hade ingen egen inkomst utan hade fått en summa av mannen som var exakt vad besöket kostade. Det slutade med att vi bjöd på spiralen. Tyvärr träffade jag henne inte igen så jag vet inte hur det hela förlöpte.

Nu var det här en kvinna med invandrarbakgrund men jag vill betona att händelsen inte alls är typisk för enbart dessa. Makt och kontroll utövas på många sätt i hög grad även av svenska män.

 

Jag läser en hel del och en jag regelbundet följer är Suzann Larsdotter, auktoriserad socionom och sexolog –  auktoriserad specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete & sexologisk rådgivare. Här är en länk till hennes blogg som i just detta avsnitt handlar om samma kvinnofrågor. Hon har en mängd intressanta rubriker  och jag rekommenderar verkligen läsning på denna sida.

https://suzannsexeducator.wordpress.com/2016/12/30/froken-friman-kvinnororelsen-och-fragan-om-sexkop/

Sen gillar jag kvinnor som vågar gå utanför ramarna, kanske är det inte alltid medvetna val men oavsett tvingar det oss andra att tänka lite mer både på vem vi är och vilka vi vill vara, vilken bild vi vill ge av oss själva. Det finns fortfarande en massa tabu i samhället när det gäller kvinnors sexualitet och därför är jag glad åt de som orkar och vågar vara föregångare i dessa frågor. Kvinnors lust försvinner inte med åren men det talas inte särskilt mycket om äldre kvinnor i sexuella sammhang överhuvudtaget. En bok som har några år på nacken vid det här laget men ändå är aktuell är Sanne Neergards ( http://sanneneergaard.dk/) ”Om lust” där 37 äldre kvinnor berättar om sex. Den är mycket intressant och rekommenderas för den nyfikne.

En annan bok jag varmt rekommenderar är min författarvän Birgitta Anderssons bok ”Lustans tivoli”. Hon säger att hon skrev den för att hon tröttnade på att kvinnor alltid var unga och vackra i erotisk littertur. Det är en mustig berättelse om en 70-årig kvinnas ohämmade kåthet, om passion och att våga gå sin egen väg.

http://ordberoende.com/forfattare/birgitta-andersson/

Jag gillar det ohämmade i hennes bok och inser samtidigt hur indoktrinerade vi är när det gäller synen på vad vi (kvinnor) får och inte får göra.

Ännu finns det väldigt mycket arbete kvar att göra trots att Sverige räknas som ett av världens mest jämställda länder. Men så länge våldtäkt och sex kan användas som vapen kan vi aldrig bli jämställda.

/Susanna

Det här inlägget postades i Från min barnmorskevrå,, Lust och längtan, Sex- och samlevnad. Bokmärk permalänken.

Kommentera