Det där med klimakteriet …

Internet i alla ära – det är verkligen ett toppenforum för att sprida information av alla de slag – men det är också ett forum där man, pga att det är så lättillgängligt, kan hitta massor med felaktigheter. Det är väldigt svårt för gemene man att sålla agnarna från vetet och förstå vad som bygger på kunskap och fakta och vad som enbart är personliga påståenden och tyckanden.

Ger man sken av att sprida kunskap så ska den bygga på fakta och vara lätt att verifiera dvs det ska vara lätt att hitta länkar som bekräftar ens påståenden. Googlar man på det enda ordet ”klimakteriet” får man ca 1 960 000 träffar.

Hur ska man som vanlig människa utan specialkunskap kunna hitta det som är fakta och evidensbaserat i denna djungel av information? Att man får många googleträffar visar inte att något är sant – det visar enbart att det är massor av människor som sökt på just detta ord. Det finns dessutom gott om  s.k. självutnämda experter som kallar sig specialister på kvinnokroppen efter att ha gått någon typ av hemsnickrad hormonkurs hos en annan som inte heller har grundkunskap i varken biologi, anatomi eller fysiologi.

Människokroppen är en otroligt sinnrik konstruktion, gjord för att överleva och fortplanta sig.  Det ska mycket till för att krossa den starka livskraften – som ju inte är en medveten vilja utan en inbyggd instinkt helt enkelt för att vår (människans) uppgift i första hand ÄR att just överleva och föra människosläktet vidare.

Låt mig därför börja med att fastslå att klimakteriet är ett tillstånd, en period i livet, en övergång eller vad man nu väljer att kalla det, som har rent fysiologiska orsaker.

Vi (kvinnor) föds med ett visst antal ägganlag, ca 400 000. De flesta tillbakabildas och när vi når puberteten finns det ca 400 kvar. När vi sedan blir fertila (könsmogna och får mens) mognar ett ägg i månaden fram och detta fortgår tills äggen är slut. Det är då vi kommer i klimakteriet vilket alltså beror på att äggen är slut och att därmed den största delen av östrogenproduktionen upphör.

Klimakteriet är en lång period – oftast omkring 10 år – och om man tänker sig denna period som ett talstreck så motsvarar  0 i mitten det vi kallar menopaus. På vardera sidan har man sedan ca 5 år före och 5 år efter menopaus som är den allra sista menstruationen.

För de allra flesta börjar symtomen på att man är på väg mot menopaus långt innan. De vanligaste är oregelbundna och/eller rikliga blödningar. Många får besvär med nattsömnen, många har vallningar och svettningar, somliga blir nedstämda, tappar sexlusten och ofta motivation och glädje. En hel del märker att kilona smyger sig på trots att de inte äter mer eller motionerar mindre. Och allt detta gör förstås att man känner sig oattraktiv och ännu mindre sugen på sex.

De som tidigare haft PMS märker också ofta att detta blir värre och kanske inte ens ger sig som det brukade göra när mensen kommer.  Värk i kroppen, speciellt leder, är också vanligt, likaså torra, sköra slemhinnor och kanske svårigheter att hålla tätt.

Så många som 75-80% får några eller många av dessa symtom.

Samtidigt är man i en ålder där barnen börjar bli stora, kanske flyttar hemifrån, och då kommer också ofta existentiella funderingar. Ska livet verkligen vara så här? Vad är meningen egentligen? Kanske har man också gamla föräldrar som plötsligt behöver mer hjälp och tillvaron kan lätt kännas övermäktig samtidigt som man inte alls känner igen sig själv och undrar vem man är eller har blivit.

Måste det vara så här?

Nej, det måste det inte. Hormonerna svänger men hjälp finns att få och som väl är pratar allt fler kvinnor om hur de egentligen mår. Det är inte längre skamligt att prata om klimakteriet och för många är det en tröst att veta att man inte är ensam i sina symtom. Man håller inte på att bli galen och man är inte sjuk.

Hur ska man få hjälp då och vart ska man vända sig?

Först behöver man förstå hur den normala menscykeln fungerar – för att kunna veta var man är i för period just nu och vilken sorts hjälp man behöver. Förstår man menscykeln och hormonernas normala uppgifter blir det betydligt lättare att sätta in rätt sorts åtgärder när det senare börjar krångla.

Hur menscykeln fungerar generellt skriver jag om i nästa inlägg.

På återhörande!

Susanna

Det här inlägget postades i Fråga barnmorskan, Från min barnmorskevrå,, Hormoner, Klimakteriet, Lust och längtan, Sex- och samlevnad. Bokmärk permalänken.

Kommentera